Så kom Maja till världen...
Nu sitter Daniel med en sovande liten Maja i famnen och jag passar på att kolla lite på datorn. Tänkte även passa på att berätta lite om hur det gick till när vår prinsessa kom till världen.
I fredagsmorse vakande jag kl. 7 av en sammandragning som gjorde lite ont, vilket de tidigare sammandragningarna inte gjort. Hela morgonen fortsatte de komma med 10-20 minuters mellanrum och jag började så smått hoppas på att något var på G. Var hos min barnmorska på morgonen och hon tyckte också att det verkade positivt att något hände men sa samtidigt att förvärkar kan man ju ha ett bra tag innan.
De höll i sig hela dagen, men gjorde inte så ont och kom inte tätare heller så det var aldrig tal om att ringa hem Daniel. Vågade inte riktigt tro att det faktiskt var på gång, även om jag började fatta så smått. Framåt kvällen blev värkarna mer smärtsamma, även om de fortfarande var helt klart hanterbara. De var tillräckligt smärtsamma för att inte kunna somna i alla fall. Provade med panodil och vetekudde men det gick inte att ligga ner under värkarna. Vid 1 kände jag att jag ville in till förlossningen. Då var det 3-4 minuter mellan värkarna och jag tyckte det började bli jobbigt. Men väl inne i Lund så konstaterade de att jag inte öppnat mig alls, och dessutom var mina värkar inte alls kraftiga nog. Så vi blev hemskickade igen. Då kändes det lite tungt, för jag var så trött och så fick jag veta att det skulle bli mycket värre innan något verkligen hände. Väl hemma satte jag mig i fåtöljen och halvsatt där resten av natten. Andades igenom värkarna och försökte vila mellan. Provade att duscha varmt med, och det var riktigt skönt med varmt vatten på magen.
Hela lördagsförmiddagen satt jag antingen i fåtöljen eller duschen. Daniel servade mig med handdukar i duschen och annars klockade han värkar och andades genom värkarna med mig.
Framåt lunchtid var det riktigt jobbigt och jag kände att det var dags att åka in igen. Hade spytt två ggr av smärtan och ansträngingen, och varken ätit eller sovit sen dagen innan. Så vi körde in, och som tur var så var det igång på riktigt då. Var öppen nästan 4 cm. Ganska direkt fick jag börja med lustgasen och då blev allt genast lättare! den hjälpte verkligen. Fick även en bedövning som heter sterila kvaddlar, som helt enkelt är sterilt vatten som sprutas in under huden och ger en smärtchock som sätter igång kroppens egna endorfiner. Fick såna både i magen och ryggen, och mha lustgasen så gjorde det inte så fasligt ont att få dem. De hjälpte väldigt bra dessutom.
Hade en bra barnmorska, som gick hem kl. 15 och fick en ny då som även hon var väldigt bra. Efter några timmar så tyckte hon dock att det stod lite stilla så hon tog hål på fosterhinnan så att vattnet gick. Då började det hända grejer. Fick krystvärkar direkt, men var bara öppen 6 cm och man måste vara öppen 10 cm innan man ska krysta. Så jag fick andas igenom värkarna och undvika att krysta vilket var skitsvårt. Krystimpulserna var så starka så bara efter kanske en halvtimme så undersökte barnmorskan mig igen och då hade jag plötsligt öppnats fullt. Men fortfarande hade hon en bra bit kvar att tränga ner med huvudet innan det var dags att komma ut. Men jag fick iallafall krysta om jag ville. Höll nog på att krysta i 2,5 timmar. Provade alla möjliga ställningar, stod upp, låg ner, halvsatt, satt på knä, you name it!
När hon väl kom ner med huvudet till bäckenbotten gick det hyfsat snabbt, och helt plötsligt var hon ute!! Jag halvsatt i sängen när hon kom och såg henne glida ur, fattade inget för jag trodde det var mer kvar. Men där kom hon, 20.25, alldeles hal och slemmig och underbar!! Fick upp henne på bröstet direkt och kunde mest bara skratta av glädje och lättnad att det var klart!! Tänk, jag klarade att föda ut henne, och tänk att vi fick en så fin bebis! Hade kvar henne på bröstet medan moderkakan kom ut, och jag blev sydd. Hade bara spruckit lite, inget allvarligt. Fick komma igång med amningen med vilket fungerade. Sen fick vi en stund ensamma, vi tre, och så fick vi fika. Var grymt hungrig!
Innan det var dags att lämna förlossningen och gå till patienthotellet så mätte och vägde de henne. 4130 g och 51 cm. En stor liten flicka, även om jag tyckte hon var så pluttig.
Visst att förlssningen var tuff men jag känner ändå att det var en positiv och otrolig upplevelse. Är så glad att jag hade Daniel med mig, han var till otrolig hjälp och stöd under hela tiden.
Oj, va långt det blev!! Vet inte om ni orkar läsa igenom allt, men så här var det i alla fall :-)
Nu har vi varit hemma hela dagen, och det är verkligen skönt. Känslorna för henne blir bara starkare och starkare och jag vet inte om det beror på hormoner eller om jag bara är så rörd, men när jag gick in i barnrummet med Maja på armen idag började jag böla direkt. Hon är så himla fin och jag fattar inte att vi faktiskt har vår lilla bebis här nu!
Lustgasen...min bästa vän under förlossningen!
Otroligt lättad att det är över! Och så glad över den lilla hala Majan på bröstet!
Maja, 2 minuter gammal...
Stolta nyblivna pappan.
Lilla familjen, med efterlängtad fika efter förlossningen
Första gången med kläder på sig för Maja
Pappamys
Vad behövs sägas??
Lite rosa får hon ju ha, vår lilla tös
Hemfärd
Kärlek
I fredagsmorse vakande jag kl. 7 av en sammandragning som gjorde lite ont, vilket de tidigare sammandragningarna inte gjort. Hela morgonen fortsatte de komma med 10-20 minuters mellanrum och jag började så smått hoppas på att något var på G. Var hos min barnmorska på morgonen och hon tyckte också att det verkade positivt att något hände men sa samtidigt att förvärkar kan man ju ha ett bra tag innan.
De höll i sig hela dagen, men gjorde inte så ont och kom inte tätare heller så det var aldrig tal om att ringa hem Daniel. Vågade inte riktigt tro att det faktiskt var på gång, även om jag började fatta så smått. Framåt kvällen blev värkarna mer smärtsamma, även om de fortfarande var helt klart hanterbara. De var tillräckligt smärtsamma för att inte kunna somna i alla fall. Provade med panodil och vetekudde men det gick inte att ligga ner under värkarna. Vid 1 kände jag att jag ville in till förlossningen. Då var det 3-4 minuter mellan värkarna och jag tyckte det började bli jobbigt. Men väl inne i Lund så konstaterade de att jag inte öppnat mig alls, och dessutom var mina värkar inte alls kraftiga nog. Så vi blev hemskickade igen. Då kändes det lite tungt, för jag var så trött och så fick jag veta att det skulle bli mycket värre innan något verkligen hände. Väl hemma satte jag mig i fåtöljen och halvsatt där resten av natten. Andades igenom värkarna och försökte vila mellan. Provade att duscha varmt med, och det var riktigt skönt med varmt vatten på magen.
Hela lördagsförmiddagen satt jag antingen i fåtöljen eller duschen. Daniel servade mig med handdukar i duschen och annars klockade han värkar och andades genom värkarna med mig.
Framåt lunchtid var det riktigt jobbigt och jag kände att det var dags att åka in igen. Hade spytt två ggr av smärtan och ansträngingen, och varken ätit eller sovit sen dagen innan. Så vi körde in, och som tur var så var det igång på riktigt då. Var öppen nästan 4 cm. Ganska direkt fick jag börja med lustgasen och då blev allt genast lättare! den hjälpte verkligen. Fick även en bedövning som heter sterila kvaddlar, som helt enkelt är sterilt vatten som sprutas in under huden och ger en smärtchock som sätter igång kroppens egna endorfiner. Fick såna både i magen och ryggen, och mha lustgasen så gjorde det inte så fasligt ont att få dem. De hjälpte väldigt bra dessutom.
Hade en bra barnmorska, som gick hem kl. 15 och fick en ny då som även hon var väldigt bra. Efter några timmar så tyckte hon dock att det stod lite stilla så hon tog hål på fosterhinnan så att vattnet gick. Då började det hända grejer. Fick krystvärkar direkt, men var bara öppen 6 cm och man måste vara öppen 10 cm innan man ska krysta. Så jag fick andas igenom värkarna och undvika att krysta vilket var skitsvårt. Krystimpulserna var så starka så bara efter kanske en halvtimme så undersökte barnmorskan mig igen och då hade jag plötsligt öppnats fullt. Men fortfarande hade hon en bra bit kvar att tränga ner med huvudet innan det var dags att komma ut. Men jag fick iallafall krysta om jag ville. Höll nog på att krysta i 2,5 timmar. Provade alla möjliga ställningar, stod upp, låg ner, halvsatt, satt på knä, you name it!
När hon väl kom ner med huvudet till bäckenbotten gick det hyfsat snabbt, och helt plötsligt var hon ute!! Jag halvsatt i sängen när hon kom och såg henne glida ur, fattade inget för jag trodde det var mer kvar. Men där kom hon, 20.25, alldeles hal och slemmig och underbar!! Fick upp henne på bröstet direkt och kunde mest bara skratta av glädje och lättnad att det var klart!! Tänk, jag klarade att föda ut henne, och tänk att vi fick en så fin bebis! Hade kvar henne på bröstet medan moderkakan kom ut, och jag blev sydd. Hade bara spruckit lite, inget allvarligt. Fick komma igång med amningen med vilket fungerade. Sen fick vi en stund ensamma, vi tre, och så fick vi fika. Var grymt hungrig!
Innan det var dags att lämna förlossningen och gå till patienthotellet så mätte och vägde de henne. 4130 g och 51 cm. En stor liten flicka, även om jag tyckte hon var så pluttig.
Visst att förlssningen var tuff men jag känner ändå att det var en positiv och otrolig upplevelse. Är så glad att jag hade Daniel med mig, han var till otrolig hjälp och stöd under hela tiden.
Oj, va långt det blev!! Vet inte om ni orkar läsa igenom allt, men så här var det i alla fall :-)
Nu har vi varit hemma hela dagen, och det är verkligen skönt. Känslorna för henne blir bara starkare och starkare och jag vet inte om det beror på hormoner eller om jag bara är så rörd, men när jag gick in i barnrummet med Maja på armen idag började jag böla direkt. Hon är så himla fin och jag fattar inte att vi faktiskt har vår lilla bebis här nu!
Lustgasen...min bästa vän under förlossningen! Otroligt lättad att det är över! Och så glad över den lilla hala Majan på bröstet! Maja, 2 minuter gammal... Stolta nyblivna pappan. Lilla familjen, med efterlängtad fika efter förlossningen Första gången med kläder på sig för Maja Pappamys Vad behövs sägas?? Lite rosa får hon ju ha, vår lilla tös HemfärdKärlek
Kommentarer
Postat av: Anette, Danne, Tyra & My
Grattis till lilla underverket! Så underbar och söt!
Många kramar från oss i Småland
Postat av: Anna Panna
Välkommen till familjen Andersson lilla Maja!!! Nu blir familjen komplett... som de längtat efter dig. Jag har med längtar jättemycket... Det var riktigt mysigt och träffa dig och dina föräldrar igår. så liten och oskyldig... Men du var mig en liten baddare på och fylla blöjan, hihi.
Hoppas vi ses snart igen... Kramar till hela familjen från mig //Tant anna
Postat av: mormor
Underbar läsning, min lilla tös!! Det är kul att skriva ner det så här direkt, för man glömmer ju fort se...så kär hon är!! Daniel: Det ser lite klurigt ut med strumpan..var den lite för liten?? Detta klarar ni galant..är det nåt ni undrar över, så ring mormor eller farmor..eller syster Louise, hon är ju van..kram på er och tack för underbara bilder, sov gott, om det nu går
Postat av: Camilla
Grattis än en gång till underverket Maja....:-) Så söt....:-)
Postat av: Caroline
Grattis till er prinsessa! Så fin hon är. Kul att läsa om hur allt gick till. Måste vara en underbar men nästan overklig känsla att vara hemma med en ny famlijemedlem. Förstår att det är mycket nu, men kommer gärna och hälsar på er när ni vill, kan och orkar. Vi hörs av! Kram på er alla tre.
Trackback
